ÅNGEST

Det är en fruktansvärd känsla som får mig att kopplas bort från världen helt och hållet. Jag tappar all kontroll och vet inte vad jag håller på med och vet ingenting. Det är någon annan som tar över min hjärna. I det här inlägget beskriver jag ångest ur mitt perspektiv, alla har vi olika tycke om saker och ting. Det här är hur jag upplever ångest.

Det förekommer ofta när jag är missnöjd med något, när jag inte uppfyller mina krav, när jag inte har tränat, när jag ätit något som kändes fel eller kommer det helt från ingenstans. Känslan är nästan obeskrivlig. Men som jag nämnde ovan är det som att jag tappar kontrollen, jag vet inte hur jag ska behärska mig och ord som jag inte menar kan bara flyga ur munnen på mig. Just nu när jag sitter och skriver det här inlägget har jag oerhört mycket ångest för att jag ligger hemma sjuk och kan därmed inte träna. Det gör mig rastlös och då har jag tid att tänka extra mycket på mitt utseende och på vad jag stoppar i mig.

Inte nog med att jag varit iväg i en vecka utan träning och dålig matförhållning, så ligger jag hemma sjuk och kan inte träna. Det gör så ont i mig och kliar i hela kroppen. Resan är VERKLIGEN inget jag ångrar, men nu i efterhand så börjar hjärnan tänka efter, "hur jag kunde äta si och så när jag kunde valt det istället". I söndags när jag kom hem mådde jag extremt dåligt både fysiskt och psykiskt. Tänker inte gå in på detaljer. Jag trodde ärligt talat att allt det här skulle vara över, det har under de senaste månaderna varit mycket bättre än tidigare. Som sagt trodde jag att det började gå mot sitt slut, men nu känns det som att det aldrig kommer att försvinna och att det kommer gå med mig hela livet. Trots det jag säger så kommer jag försöka att stå ut med det här, för ge upp är det sista jag kommer göra.

A M

<3

  • Postad i: Tankar

Gillar